byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Utanför

| Inga kommentarer

Ibland när man umgås med andra, det kan vara vänner, kollegor eller familjen så kan jag känna mig lite utanför. Särskilt när det kommer till skillnaden mellan par och singlar. 

Som ofrivilligt singel så känner man sig ensam då o då men det är inget som man tänker på hela tiden, inte jag i alla fall. Jag gillar att vara själv. Men ibland blir det så väldigt tydligt hur stor skillnaden är. Jag har ingen att dela vardagen med, jag har inget att dela räkningar eller hushållssysslor med, har inget naturligt resesällskap, har ingen som pysslar om mig när jag är sjuk etc. Ibland blir man trött på att vara den starka o skulle bara vilja få känna sig lite omhändertagen. 

Jag hoppas verkligen att jag en dag hittar någon att dela livet med – men har insett att det är inte så lätt som jag trodde. Jag har inte gett upp, men samtidigt kretsar inte mitt liv runt det. Jag klarar mig ganska bra själv och har bra vänner, föräldrar och syskon som kan fylla en bit av tomrummet. Men det händer ibland, när jag ser fina par, att den gröna avundsjukan kryper fram. Men jag missunnar inte någon annan en bra relation, jag önskar bara att jag fick uppleva det jag oxå. 

Att känna att folk väljer bort mig för att prioritera annat känns ju inte så kul. Ingen väljer liksom mig och det är väl det som känns ensamt. 

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.